Svetten rinner på mig nu.
Huddinge var sega.
Vårdkansliet ringde upp på EN GÅNG.
Jag som suger på att prata i telefon. Jag stammar när jag blir nervös.
Jag blir ALDRIG nervös i verkliga livet. ALDRIG. Men i telefon är det en annan sak.
Gud! Hon har nu skickat ärendet, och dessutom skrivit att vi vill till Linné-kliniken.
Och så ska dom höra med Huddinge så alla prover är klara osv. Sen ska vi bara vänta på en kallelse! Heeregud. Jag dör nu. Shit.
Det är spännande när allt börjar hända! Det blir lite mer påtagligt...!
SvaraRaderaJag håller alla tummar jag kan, det vet du :)